Har ni någonsin känt att ni saknat er själva? Jag  känner så nu. För gud var allt var kul när man var yngre. Och gud vad det är jobbigt att känna det kommer aldrig bli så igen fast man bara borde göra liksom. Man skapar ju sin egna verklighet. Men man hade ju andra kompisar då. Vänner som också var intresserade av vad livet hade att ge. 

Man tyckte det var kul att gå längs rådmansgatan klockan tre på natten. - Det tycker jag inte nu. Jag tycker inte om att frysa på natten för att leka äventyrsliv. Men DÅ tyckte man det. Man kände på ett helt annat sätt. Vad jag saknar är känslan man hade då. Jag saknar att vara tretton år och känna att man lärde sig något nytt om livet VARJE DAG. 

Alla spännande saker upptäcktes då. Då lärde man sig vad livet var och hur man skulle leva det. Nu lär man sig hur man ska överleva.

Godmorgon på er förresten. Eller nej idag är en sådan morgon jag bara säger morgon.

Puss..